”Ge inte upp din dröm” på koreanska: 12 motiverande rader till din K-pop-idol

꿈을 포기하지 마세요 (kkumeul pogihaji maseyo). 꿈 är dröm, 포기하다 är att ge upp och -지 마세요 är det artiga sättet att säga ”gör inte”. Lägg märke till vad som saknas: det finns inget ”din”. Koreanskan lämnar oftast possessivet utanför när det ändå är tydligt vems dröm det gäller, och om du sätter tillbaka det som 당신의 꿈 låter raden som en undertext, inte som något ett fan skrivit.

Vår översättare tar fanmeddelanden från 28 språk till koreanska, och den har instruktionen att aldrig skriva 당신. Frågan var alltså inte om ”din” skulle överleva, utan vad som skulle ta dess plats: ett namn, 오빠 eller ingenting. Vi körde exakt den här meningen genom den från sex källspråk, två gånger vardera. I alla tolv körningar tog ingenting dess plats. Tio kom tillbaka som exakt 꿈을 포기하지 마세요; en tappade objektpartikeln (꿈 포기하지 마세요, fortfarande naturligt i tal) och en lade till 절대, ”aldrig”, som inte fanns i källan. Ändelsen är inte heller något körningarna valde: vi låser översättaren till 존댓말 med avsikt. Versionen du känner igen från låttexter och K-dramer, 포기하지 마, är vardagligt tal, mellan människor som står varandra nära eller som slagord. På ett kort till någon du aldrig har träffat är det -세요 som uppfattas som värme snarare än förtrolighet, och det är därför regeln finns. De fyra raderna nedan behåller den formen.

De flesta uppmuntringar skrivs för dagen då något går bra. De här fyra är för sträckan däremellan: åren i replokalen, comebacken som tog längre tid än planerat, kvällen efter ett tungt uppträdande. De säger ”fortsätt” utan att säga ”du ligger efter”. Koreanskan gör det lätt eftersom subjektet hålls utanför meningen: 넘어져도 다시 일어날 거예요 är ett påstående om vad som kommer att hända, inte en dom över vem som föll.

Vårt skrivrutnät behåller bara koreanskan, och på ett fan card finns plats för en rad du verkligen kan skriva för hand. De här fyra är mellan sju och sexton tecken långa, mellanslag inräknade. 포기는 없어요 är den kortaste, bokstavligen ”att ge upp finns inte”. 믿어요, 언제나 sätter ”alltid” efter verbet, som ett ord man i tal slänger in ett slag senare: tyngden kommer från ordföljden, inte från ett extra ord.